Lyssna och läsa

Språkliga förmågor brukar uttryckas som att vi ska kunna tala, lyssna, skriva och läsa, Det är också förmågor som nationellt och internationellt lyfts fram som viktiga i skolan. Att elever får mycket stöttning i att läsa, tala och skriva är ingen överraskning. Men att få stöttning i hur de kan lyssna är inte lika självklart. I denna modul, som kallas Läsa och Lyssna, sätter vi fokus på det sambandet. Denna text inleds med att resonera om vad lyssna och läsa kan vara i
ett sammanhang där talet är i fokus. Modulen avslutas med övningar som inspiration att genomföra i klassrummet.

Det räcker att gå tillbaka något i historien så talades det i klassrummet om att elever ska lyssna för att lära. Det var alltså en studieteknisk färdighet att behärska som många gånger gick ut på att vara tyst och eventuellt anteckna för att senare kunna ställa frågor. Idag talas det hellre om att lyssna för att kommunicera, vilket lyfter fram det samspel som är angeläget att fungera mellan lyssnare och talare om ett budskap ska bli meningsfullt. Klassrumsarbete har
förändrats mot att vara mer relationellt och dialogiskt och därmed vrids begreppet höra mot begreppet lyssna. Att höra kan vi göra utan att varken vara motiverade, engagerade eller reflekterande. Vi är omgivna av ljud hela vår vakna tid. Bilar som tutar och kör, jingels som markerar reklam, bakgrundsmusik i affärer för att öka köplusten, träd som knakar, vinden som brusar… Att lyssna kräver dock både motivation, engagemang och reflektion och därmed betonas interaktionen mellan talaren och lyssnaren på ett tydligt vis.

Att lärare förväntar sig och till och med kan kräva att bli lyssnade på är inte lika uppmärksammat som att elever också har rätt enligt vår värdegrund att bli lyssnade på. Verksamheten i skolan ska överensstämma med demokratiska värderingar står det i skollagen. Det är först när vi bli lyssnade på som vi också upplever oss delaktiga och vill vara delaktiga. Demokrati och delaktighet hör samman och att inte lyssna aktivt på varandras röster skulle då till och med kunna ses som odemokratiskt.

Att titta på goda förebilder brukar vara ett framgångsrecept för att själv utvecklas. Samma sak gäller läsning och till och med ibland närläsning av manus som andra personer hållit. Tre faktorer brukar framhållas för att ett tal ska bli framgångsrikt: situationen, talaren och språket. De tre bör smälta samman.

Tal har som huvudsyfte att informera och att påverka. Den som håller talet vill sprida en idé, väcka känslor eller kanske övervinna ett motstånd. Det är inte alltid som ett tal är öppet med sitt syfte och då framgår det indirekt. Då handlar det om att kunna läsa mellan raderna. Att läsa in det som inte är klart uttalat, men som finns där ändå. För att komma åt ett tals kärna görs en retorisk analys. Ibland kallas det för att närläsa en text för att få ökad förståelse för dess innehåll. Att närläsa manus är ett sätt att också inspireras inför sitt eget manusskrivande. Det handlar om att hitta förebilder.