Øvelse
Lämna den bekväma zonen
Syfte:
Syftet är att gradvis lämna gruppen och till slut stå ensam framför en större grupp lyssnare. Bekvämligheten i situationen kan ta olika lång tid och de olika stegen i övningen ska inte forceras fram. Det längre syftet är att förbereda eleverna på att stå framför klassen och göra en muntlig presentation.
Uppgift:
Eleverna sitter på sina platser och ombeds att i tur och ordning säga mycket enkla meningar inför klassen i en runda som upprepas om och om igen. Efterhand ökar svårigheten när eleverna verkar bekväma med situationen. Det är inte ovanligt att det inledningsvis blir obekvämt tyst i rummet och eleverna istället fnissar och tramsar. Ett enkelt tecken på bekvämlighet kan vara att de till exempel slutar fnissa när de säger sin mening och då är det dags att gå vidare till nästa steg. Här kommer fyra förslag på meningar som med fördel varieras efter klassens sammansättning:
1. Alla får säga ”hej” i tur och ordning genom hela klassen efter varandra, under så många
rundor att eleverna slutar fnissa, komma av sig eller vara uppenbart nervösa.
2. Nästa runda: ”Hej, jag heter NN”. Upprepas på samma sätt tills alla är bekväma.
3. Nästa runda: ”Hej, jag heter NN. Jag åt gröt/mackor/fil i morse. Upprepa tills alla är
bekväma.
4. Nästa runda: ”Hej, jag heter NN. Gröten var god/äcklig, och jag åt den för att den är
nyttig.”
När gruppen genomfört de fyra stegen tillräckligt många gånger är det dags att starta från steg 1 igen, men då ska eleverna, en och en, lämna sina platser och stå framför gruppen och säga:
1. Hej.
2. Hej, jag heter NN.
3. Hej, jag heter NN. Jag åt gröt i morse.
4. Hej, jag heter NN. Gröten var god och jag åt den för den är nyttig.
Det är i detta läge inte ovanligt att eleverna tycker att det blir obekvämt att gå fram, men det är en del av övningen att känna hur det känns och diskutera i efterhand. Prata inte bort den obekvämheten som lärare utan låt det vara lite tyst och obekvämt. Om eleverna springer fram eller börja prata innan de är framme så kan de i nästa runda få utmaningen att säga sina meningar först när de verkligen står framför gruppen. Ytterligare ett steg – om möjlighet finns – är att i ett sista moment lägga till att meningarna ska sägas framför gruppen i mikrofon. Det är viktigt att inte hoppa över något steg i övningen. Om eleverna snabbt verkar vara bekväma är det bättre att snabba på de olika stegen istället för att hoppa över något.
Uppföljning:
Om en elev känner oro i muntliga situationer är det enklare för den oroliga att besvara konkreta frågor än mer abstrakta. Här är några förslag på uppföljande frågor att ställa efter övningen:
1. Om du tänker tillbaka på din skolgång och på muntliga presentationer – har du sett någon vara orolig före eller under en presentation? Och hur yttrade det sig i såna fall?
2. Vad var mest oroligt i den övningen vi precis har gjort?
Och en följdfråga som kan formuleras skriftligt och lämnas till läraren:
3. Kan du sätta ord på vad du upplever när du blir obekväm i en talsituation?
Syftet är att gradvis lämna gruppen och till slut stå ensam framför en större grupp lyssnare. Bekvämligheten i situationen kan ta olika lång tid och de olika stegen i övningen ska inte forceras fram. Det längre syftet är att förbereda eleverna på att stå framför klassen och göra en muntlig presentation.
Uppgift:
Eleverna sitter på sina platser och ombeds att i tur och ordning säga mycket enkla meningar inför klassen i en runda som upprepas om och om igen. Efterhand ökar svårigheten när eleverna verkar bekväma med situationen. Det är inte ovanligt att det inledningsvis blir obekvämt tyst i rummet och eleverna istället fnissar och tramsar. Ett enkelt tecken på bekvämlighet kan vara att de till exempel slutar fnissa när de säger sin mening och då är det dags att gå vidare till nästa steg. Här kommer fyra förslag på meningar som med fördel varieras efter klassens sammansättning:
1. Alla får säga ”hej” i tur och ordning genom hela klassen efter varandra, under så många
rundor att eleverna slutar fnissa, komma av sig eller vara uppenbart nervösa.
2. Nästa runda: ”Hej, jag heter NN”. Upprepas på samma sätt tills alla är bekväma.
3. Nästa runda: ”Hej, jag heter NN. Jag åt gröt/mackor/fil i morse. Upprepa tills alla är
bekväma.
4. Nästa runda: ”Hej, jag heter NN. Gröten var god/äcklig, och jag åt den för att den är
nyttig.”
När gruppen genomfört de fyra stegen tillräckligt många gånger är det dags att starta från steg 1 igen, men då ska eleverna, en och en, lämna sina platser och stå framför gruppen och säga:
1. Hej.
2. Hej, jag heter NN.
3. Hej, jag heter NN. Jag åt gröt i morse.
4. Hej, jag heter NN. Gröten var god och jag åt den för den är nyttig.
Det är i detta läge inte ovanligt att eleverna tycker att det blir obekvämt att gå fram, men det är en del av övningen att känna hur det känns och diskutera i efterhand. Prata inte bort den obekvämheten som lärare utan låt det vara lite tyst och obekvämt. Om eleverna springer fram eller börja prata innan de är framme så kan de i nästa runda få utmaningen att säga sina meningar först när de verkligen står framför gruppen. Ytterligare ett steg – om möjlighet finns – är att i ett sista moment lägga till att meningarna ska sägas framför gruppen i mikrofon. Det är viktigt att inte hoppa över något steg i övningen. Om eleverna snabbt verkar vara bekväma är det bättre att snabba på de olika stegen istället för att hoppa över något.
Uppföljning:
Om en elev känner oro i muntliga situationer är det enklare för den oroliga att besvara konkreta frågor än mer abstrakta. Här är några förslag på uppföljande frågor att ställa efter övningen:
1. Om du tänker tillbaka på din skolgång och på muntliga presentationer – har du sett någon vara orolig före eller under en presentation? Och hur yttrade det sig i såna fall?
2. Vad var mest oroligt i den övningen vi precis har gjort?
Och en följdfråga som kan formuleras skriftligt och lämnas till läraren:
3. Kan du sätta ord på vad du upplever när du blir obekväm i en talsituation?