Smycka och framföra

Den retoriska arbetsprocessen kan till det yttre se hierarkisk ut där en fas följs först efter att en annan fas klarats av. Så är det naturligtvis inte. När det gäller att befinns sig i den fas som kallas för elocutio, alltså smycka genom språk och stil, är det snarare så att den finns mer eller mindre under hela förberedelsearbetet. Oavsett fas förändras och förfinas språket hela tiden. Eleverna lär sig till exempel nya begrepp och ämnesord som de implementerar i presentationen. Retoriken ställer fyra krav på ett funktionellt språk: det ska vara korrekt, begripligt, lämpligt och språkligt utsmyckat.

Att ett språk är korrekt innebär att språket som används i presentationen ska vara språkriktigt och fungera så bra som möjligt i den retoriska situationen. Om eleven bryter medvetet mot språkets regler är risken stor att lyssnarna fokuserar mer på hur det sägs än vad som sägs. Att språket ska vara begripligt innebär att talaren i alla lägen ska stäva efter att bli förstådd vid en presentation. Att i en presentation använda svåra ord eller fackuttryck som ingen är insatt i skapar en distans som gör att språket blir obegripligt. Elever som är ovana vid en kommunikativ situation, till exempel när de börjar i en ny klass och känner oro, använder ibland ett formellt språk som blir besvärligt att lyssna till och förstå och de behöver då stöttning för att hitta begripliga och mer lämpliga ord. Att ha ett lämpligt och utsmyckat språk innebär att ha förmågan och viljan att anpassa språket till de som lyssnar, till den aktuella genren och till sin egen stil. De språkliga övningarna som hör till denna modul är lätta att anpassa till temat Hem.

När manus börjar bli färdigt inför presentationen är det dags att finslipa presentationen med ord som berör känslor hos dem som lyssnar. Med hjälp av retoriska stilfigurer kan publiken få hjälp med att måla upp ett budskap med inre bilder. Manus ska få ett språkligt liv och de retoriska figurerna blir stilistiska grepp. En presentation vinner dessutom på att ha aktiva verbformer för att få liv och rörelse. Ett exempel på en passiv sats är ”I samband med att hemmet renoverades lades budgeten om”. Om den görs om till en aktiv sats lyder den så här istället: ”När vi renoverade hemmet passade vi på att lägga om budgeten”. Det är en liten förändring i språket, men den aktiva formuleringen gör meningen mycket mer begriplig och lättlyssnad.

Många berömda talare har i sina manus haft stilfigurer som blivit odödliga. Ett väl använt exempel är Martin Luther Kings anaforistiska upprepning av ”I have a dream”. Ett annan väl använd stilfigur är kiasmen vilken John F. Kennedy använde när han installeras som president. Han sa: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig – fråga vad du kan göra för ditt land.” I övningsmaterialet finns övningar där eleverna kan öva på att både använda och lära sig känna igen olika stilfigurer.

Om de fem första faserna i den retoriska arbetsprocessen går att förbereda relativt detaljrikt är den sista fasen, actio och pronuntiatio, den som troligen är svårast att förbereda. När en elev rör sig i de fem andra faserna bygger de upp sitt ethos, medan den sista har fokus på att etablera ethos. Eleven använder fysiskt kroppsspråket och rösten vid en muntlig presentation genom att de uttrycker, förutom ett budskap, känslor, identiteter, attityder och grupptillhörighet. Eleven har under många år samlat på sig en repertoar av olika kommunikativa situationer och det är den erfarenheten som ska fördjupas genom att få möjlighet till många muntliga presentationer. Genom varje muntlig presentation får de kunskap om sina styrkor och svagheter. Att kunna använda sitt kroppsspråk och sin röst handlar om att få självtillit till sitt sätt att genomföra muntliga presentationer. För att bygga upp självtillit kan eleven uppmanas att reflektera över hur de uppfattade att presentationen gick. Exempel på reflektionsfrågor är: